Jag kollade i min lilla backspegel men såg inte Orvar just bakom mig där han legat sedan vi lämnat Piteå. Lite oro spred sig i kroppen. Hade något hänt honom med den bil som i olagligt hastighet mötte mig några minuter tidigare.
Vi hade just haft en vattenpaus på krönet efter en hopplös uppförsbacke. Solen gick sakta ner mot trädtopparna och det var någon mil kvar till Boliden som var slutpunkt för dagens etapp. Det var i detta läge läge, när jag just rullat ner för en fantastisk nedförsluta som jag saknade Orvar och telefonen ringde.
- Hej det är Orvar, var har du tagit vägen? Jag tror du har cyklat tillbaka där vi just kom från, förklarade han försiktigt för att inte såra min självkänsla.
Det var inte Orvar som var försvunnen. Det var jag som i en förhoppningsvis tillfällig sinnesförvirring tyckte att backen vi just kämpat uppför såg så inbjudande ut att jag valde att vända cykeln mot Ålund och cykla ner för. Det blev 180 grader fel och straffet blev att cykla uppför samma branta backe för att möta en leende Orvar. Men jag kommer under hela resan att ha cyklat tre kilometer längre än honom. Dessutom en uppförsbacke
Haha! Nå, händer det inget värre än så är det lugnt!
SvaraRadera