Det är mycket tidigt på onsdag morgon.
Resten av familjen sover sött i ett logementliknande rum med fyra våningssängar. Alla har var sin egen bädd utom Måns och Vilmer som delar en.
Rena lakan och inga kackelackor, ialla fall inga som vi upptäcker. Det lär nog visa sig om det finns loppor i sängarna, som mannen på Järnvägsstationens Turistinformation gjorde oss uppmärksam på genom att med apliknande rörelser klia sig på bröstkorgen när vi frågade om det inte fanns några billigare. Typ det hotell i Red Light District där alla sju barnen och Maria nu snusar så sött.
Eftermiddagen i Amterdam kan sammanfattas med: "Vi har inte råd!". Inträdet till Madame Taussauds vaxkabinett skulle gå loss på 1.000 spänn för hela familjen och att besöka Anne Franks hem skulle kosta 750 kr.
Men det är ju kul att gå omkring och insupa den internationella atmosfären, tycker vi väl - höhö. Fast Tron är på dåligt humör när vi inte ens åker kanalbåt (95 kr per person x 9 st i familjen)
Avfärden från Anna i Älvängen blev ännu billigare än den blev när vi åkte ut till henne. Om resan dit blev billig på grund av norrländsk dialekt och en varmhjärtad busschaufför, så blev resan tillbaka till Göteborg svinbillig för att chaffisen var både sur och outbilfdad. När jag glatt berättade att han just sett 7 skolungdomar och en vuxen Maria med ryggsäckar som kom att fylla hela barnvagnsplatsen passera förbi honom och undrarde: "Vad kostar biljetten?" så snäste han tillbaka: "Jag är inte utbildad på den här biljettmaskinen, GÅ OCH SÄTT DIG!"
Sedan körde han så ryckigt och svängit så att tre av barnen blev illamående under färden. En av dem väntade med att kräkas ända fram till vi kom fram till centralstationen. De två andra bet ihop och led. Så inte nog med att han inte var utbildad på biljettmaskinen, han var nog inte utbildad som chaufför heller.
Resan med X 2000 till Köpenhamn gick som på räls - naturligtvis.
15 minuter sen på grund av problem med växlarna både utanför Hässlehom och före Lund.
Efter ett par wienerbröd och KokkenKarry på Hovedbanestationen så rullade vårt sovtåg mot Amsterdam in.
En aning förvånade konstaterar vi att platserna på Amsterdamtåget i prisklassen lyxig, är 9 stolar som inte ens går att luta bakåt. Jag tror de är av samma klass som de jag hört talas om fanns på arbetartågen mellan Svartön och Notviken under sent 50-tal.
Mycket intressant natt. Nio ledbrutna personer. Nä förresten, inte Vilmer som rullat in sig i sin sovsäck och krupit in under sätena där vi andra skaffar oss nackspärr och ryggskott. Vår medpassagerare Richard är en trevlig prick och vi hjälps åt att hålla humöret uppe.
Idag på förmiddagen går färden vidare över Paris ner mot Irun på gränsen mot Spanien.
Det ska publiceras bilder som illustrerar denna dag. Men uppkopplingen är usel så de kommer så fort vi får bättre kontakt med cyberrymden.
Hälsar Per som nu ska äta frukost. Yoghurt med Maracuja och Crysli...
.
låter som att det är härligt! Vi har ju knappt råd att roa oss med såna där saker fast vi bara är två, så det är nog inte så konstigt.. men som sagt är det mysigt att bara vara också! Några kontrakt brutna ännu?
SvaraRaderaLäste om en annan galen busschaffis, tror det var i Gbg det med, som snackade i mobilen så mycket att passagerarna kände sig tvingade att påpeka det åt honom. Då blev han rasande och dundrade och svor medan han körde, sen stannade han och slängde av de som hade klagat!
SvaraRadera