Den något trötte, men vänlige tjänstemannen bakom rutan i biljettluckan på stationen i Irun har på kortfattad engelska förklarat "Train full!" och på spanska "Todos".
Det vill säga, att när vi med humöret på topp kliver av tåget som tagit oss från Paris till spanska gränsen, så tar det stopp. Under resan ner har vi röstat och spelat Yatzy om vi ska åka till Figureira de Foz i Portugal eller om vi fortast möjligt ska ta oss till Ageciras och båten till Tanger.
Istället sitter vi fast i Irun utan synbara möjligheter att komma vidare förrän efter Påskhelgen. För familjen Holmqvist där vintern och snön varje år kommer som en överraskning så kan vi nu lägga till överraskningsmomentet Påskhelg.
Trots att Albin, från sitt liv mitt i smeten i Barcelona, varnat för Påskens omfattning med fyllda tåg och fullbokade hotell, så har den informationen på något underligt sätt passerat in genom ena örat och ut genom andra, utan att passera "Spara som" på hårddisken mitt i huvudet.
Biljettförsäljaren har plitat ner ett möjligt hotell "BAR - FRONTERIZOS" på en lapp och gett oss instruktioner hur vi tar oss ut från stationsbyggnaden.
Det är där vi vi befinner oss. I regnet och det är mycket mörkt.
Snabbt hittar vi den blinkande skylten "BAR" och jag tar på mig uppdraget att gå in och förhandla.
"Do you speak english? blir min öppningsfras.
"No" blev svaret. Där rök mina förhandlingsmöjligheter.
Det var bara att acceptera slutbudet. 3 rum, sex sängar och priset 1.500 kr.
Ute hos familjen som väntar i survädret så förkastar vi budet och jag tar på mig att gå in och starta nya förhandlingar på ett "PENSION" tvärs över gatan.
"No!" ingen engelska här heller. Knappt spanska utan något helt obegripligt som kan vara baskiska. Fram med anteckningspapper och blyerts och börja rita av familjen. Dos adultos, siete ninos. Den flintskallige äldre herren bakom disken började rita tre fyrkanter på papperet och i varje fyrkant ritade han två nya. "Aha, tre rum med totalt sex sängar. Ett likhetstecken och 35 x 3. Den yngre damen bakom disken som såg ut att vara "Direktören av det hele" strök över 35 och skrev dit 30!
Alltså 90 Euro, ungefär 900 kr för tre rum och sex sängar. Ut till Maria och barnen, nu med regnet droppandes från håret, för att berätta om förhandlingsframgången, sexhundra kronor lägre bud jämfört med FRONTERIZOS.
Vi tar det!
Maria inspekterar rummen som ligger på fjärde våningen och kommer ner och berättar att ett av rummen inte är städat.
Vad heter nya lakan och dammsuga på Baskiska?
Fram med papper och penna igen. "Hur ritar man ett smutsigt lakan?" Maria finner på råd och pekar på sig själv och på "direktören" och viftar med pekfingret och långfingret i en sprattlande rörelse som ska symbolisera: "Kan du följa med uppför fyra trappor, så går vi och tittar på rummet som är ostädat".
När de återvänder ner till baren där vi väntar, skrider direketören till omedelbar handling. Hon går och hämtar en av bargästerna och ger honom en hink, skurtrasa och en bunt rena lakan och pekar på hissen. Hon ger honom nyckeln, ler mot oss och signalerar "una momento" med pekfingret. Antagligen fick bargästen en gratis cerveza - en öl när han fullgjort sitt svartjobb. Vad vet vi?
En billigare variant... Fast rent och fint och vänligt
Lång dags färd...
Våningssängar i Amsterdam
Det har varit en lång dag som började på ett hotell i Amsterdams glädjekvarter, där vi vaknade tidigt. Trots att luffarresan resan bara är i sin linda så har rutinerna infunnit sig och sitter redan i ryggmärgen.
Alla nio plockar ihop sina kläder, viker sin handuk och stoppar ner allt på sin plats i ryggsäcken under överinseende av packmästaren Maria.
Skylt på hotellfönstret i Amsterdam, utanför flyger duvorna.
En snabb frukost, borsta tänderna, kolla att inget lämnats kvar, ner för de tre mycket branta trapporna och ut på den smala gatan utanför hotellet.
Tur att det inte börjat brinna under natten så att vi haft bråttom utför...
Maria, som älskar att fota gamla dörrar och fönster får åter något glansigt i blicken. Eftersom hon saknar kamera själv försöker hon pracka på resedokumenterarern Matilda sitt dörr och fönsterintresse.
Matilda som är mycket lydig och väluppfostrad suckar, plockar upp kameran trycker pliktskyldigt av ett tiotal bilder på dörrar, portar och de personer som med borstar och med vattenslangar städar upp efter gårdagsnattens festligheter. inte så "Red light" längre.
Resan vidare söderut med snabbtåget gav en känsla av SJ. Försenat med 40 minuter till Paris. Fast Thalys som är SJ:s kompis i Nederländerna, Belgien och norra Frankrike har ju inte snöiga växlar att skylla på.
Transportsträcka från norra Pris till södra. Inga Eiffeltorn i sikte.
Så istället för att sakta strosa genom Montmatre, kolla Eiffeltornet, vandra genom L'Arc de Triumph, besöka Louvren och MonaLisa blev det att snabbast möjligt ta sig från Gare du Nord till Gare de Montparnasse.
Vi såg alltså inte något av Paris från vår utsiktspost i en knökfull Metrovagn på väg till tåget som skulle ta oss till Spanska gränsen.
Imponerande barn
Jag imponeras av hur duktiga, tålmodiga och förstående barnen är när de hänger med in och ut ur tåg, springer med ryggsäckarna skumpandes på ryggen efter perronger, sitter och vaktar packning medan familjeöverhuvudena är ute och provianterar på närmaste Supermarket.
Att de trötta och sysslolösa accepterarar att sitta på sina utspridda platser, väljer att inte skrika, bråka och dra ner humöret på alla och envar, utan är nöjd med att det går att vicka stolen bakåt, titta ut genom fönstren och glatt berätta att de ser både vindkraftverk och solfångare passera revy i landskapet utanför. Allt för att glädja en för övrigt mycket glad, nöjd och stolt familjefar.
"Vi spelar Yatzy om vi ska åka till Portugal och fiskmiddag eller ska vi fara direkt till solen och Marocco!" föreslår Vilmer när vi ser molnen dra ihop sig utanför tågfönstren. Skylten Bayonne sakta glida förbi. Det börjar regna när rösten i högtalaren säger något obegripligt som vi tolkar som Irun...
Maria och jag har formulerat en evakueringsplan ut ur Irun, som vi bekräftar med ett handslag före våra trötta kroppar somnar in vid midnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar