ALGECIRAS

Vilmer i sin favoritställning, hukande över en halt myra eller en trött skalbagge.

Han vill rädda allt från att trampas på eller dö av törst.

Den tunnhårige mustaschprydde mannen välkomnade oss in i den lilla lilla lobbyn. Det var ett rent, mycket rent och sparsamt möblerat rum med en soffa till vänster, och den obligatoriska ligamatchen på TV:n. Den lilla lilla receptionsdisken var inklämd just innanför dörren till höger.

Ansiktet på den vänlige blev mer och mer förvånat, när det ena efter det andra barnet steppade in i lobbyn. Likt "hur många elefenter går det att få in i en volkswagen? Fem! Två fram och tre bak" steppade vi in tills vi och vår packning fyllde hela hotellentrén. Den lille log mer och mer och sade "aha, una grande familia, samtidigt som han lämnade TV-soffan och kröp in bakom receptionsdisken.

Att vi var så många verkade inte bekymra honom. Han gav oss nycklarna till två rum på entréplan och pekade inåt en korridor, "look and come back..." Maria gick iväg och kom tillbaka och nickade.

På ett par minuter var lobbyn tömd och de två rummen fylldes av ryggsäckar och sju nöjda barn och två lika nöjda föräldrar.

Kvällsmat

Familjen behöver kvällsmat och det jag tar på mig att fixa.

När jag kommer ut i lobbyn har den lille vänlige krupit ner i TV-soffan igen och fastnat i matchen. Trots det reser han sig, går tvärs över det vackra klinkersgolvet, tar med mig ut på trottoaren och pekar neråt den mörka gränden.

Där, "åt höger och åt höger igen" låg mycket riktigt en kombinerad "närbutik" och restaurang som, trots att klockan närmade sig midnatt, var öppen. Expediten som inte kunde tolka min blandning av svenska, engelska och spanska, hämtade en äldre herre som pratade engelska med en pondus som om han ägde stället.

Ägaren tyckte att jag skulle överraska familjen, som jag i förbifarten berättat om. Den korta versionen, med Interail, hotellet runt knuten, bor långt upp i norra Sverige, tre veckor på luffen, och andra små detaljer som sju barn - eftersom vi har märkt att många barn imponerar.

Överraskningen för familjen blev stora fyrkantiga varma plättar med körsbärssylt och honung som rättvist delades upp i 9 identiska bitar, var och en inslagna i ett tunt blombukettsliknande papper, samt nio stycken varma trekantiga smördegsknyten fyllda med en kryddig salsa.

Naturligtvis fick jag med buteljvatten och bröd som var det ursprungliga syftet med min nattliga shoppingutflykt.

Barnens ögon tindrade när vi festade på det varma läckerheterna som jag bar hem. "Det var det godaste vi ätit på hela resan...." sa's det innan de lydigt borstade tänderna och skaföttes kröp ner i de fem sängarna som fanns till vårt förfogande.

Stanna kvar

Det blev en riktig sovmorgon dagen efter natten före. Till bortåt tio.

För att slippa stressa iväg och fixa platsbiljetter till både hemåtresan med tåget från Algeciras mot Barcelona och biljetterna till båten mot Afrika och dessutom hinna städa ur rummet före tolv sammankallades familjerådet för beslut.

Familjerådet som består av Matilda 17, Orvar 16, Linus 14, Trond 12, Isak 11, Vilmer 9, Måns 7, MammaMaria och PappaPer beslutade snabbt i enlighet med Matildas ursprungsförslag utan tilläggsyrkanden att Familjen blir kvar på vårt drömhotell i Algeciras en natt till. Det vill säga att vi får en hel dag att att åter igen som riktiga turister strosa runt i de mysiga centrala delarna i denna port mot Afrika.

Ett par kvarter från vårt nattliga boning låg Saluhallen som sjöd av liv trots att klockan närmade sig lunchtid. Plastkontainrarna, överfyllda med sopor visade också att kommersen varit igång sedan tidig morgon och högarna med kött, fisk, nötter, frukt och grönt var på väg att ta slut på torgborden och i kyldiskarna.

Efter att ha snurrat runt en stund bland stånden i den livfulla byggnaden införskaffade vi det som behövdes för en komplett frukost, eller rättare sagt tidig lunch.

Vi har kommit på att trots att Yoghurten smakar mer socker än yoghurt och är så full med färgämnen att den lyser som en nattlampa om det är mörkt i rummet, så är den bra för bateriefloran i magen. Ingen i hela ressällskapet har blivit magsjuk hittills - peppar, peppar - trots att vi äter nästan allt som serveras.

Med magen fylld strosade vi iväg uppåt de centrala delarna av Algeciras. På viktigt-att-köpa-listan finns en ljus t-tröja till Linus. Hans svarta drar åt sig värmen på ett mycket effektivt sätt. För effektivt! Han hittar en som passar och om han försöker hålla sin tröja fri från fläckar under tre hela dagar lovar Maria honom ett par nya byxor.

Om han inte klarar att hålla sig fläckfri ska han ge MammaMaria en riktigt mysig kram.

För att slippa kramtjafset tar Linus på sig jackan jämt när vi ska äta något lättspillt. Fläckar och kladd på jackan ingår inte i vadet.

Ett av få kort på Matilda. Här livfullt uppställd i ett gathörn i Algeciras.

Keps - solskydd, till Orvar går vi bet på, likaså solglsögon till Trond. Vi skjuter upp dessa inköp på obestämd tid.

Fixar platsbiljetter på tågen från Algeciras till Barcelona den nionde april. Buss till Antequera och tågbyte i Cordoba, sittvagn, framme i Barca på morgonen 10 april.

Orvar på en parkbänk på Plaza Alta. Snacka om parkbänk!!!

Kvällen blev en lugn mysafton på hotellet, med familjen bänkad framför TV i lobbyn och matchen Sevilla - Teneriffa. Ibramatchen Barcelona - Bilbao missade vi med en timme. Maria som inte har en minut över att exempelvis läsa en bok vardagslivet, har fastnat i Stig Larssons trilogi på resan och har äntligen tid att sjunka ner i soffan och låta sig uppslukas av Lisbeth Salander. Ej kontaktbar!

Linus för tillfället ensammen i TV-soffan. Kakel på väggarna och Klinker på golvet gör det både lättstädat och ljust.

Tidig morgon, frukost på hotellsäng, smuliga baguette och brieost, den obligatoriska självlysande Yoghurten och frukt i massor.

Fixar biljetter till båten mot Tanger. Får ett "mycket bra" pris, då barnen åter igen åker som små trots uppnådda elva, tolv och fjorton ärs ålder. Matilda och Orvar var halva priset.

En resa bakåt i tiden

Mönstrar på EuroFerry med massor av säkerhetskontroller. Visa pass och bijetter. Fylla i formulär. Hitta namnet på ett hotell som vi ska bo på i Tanger. Och fylla i hur länge vi tänker stanna. Namnet på ett billigt hotell och annat "värt att veta" hämtade vi i den från Lonely Planet nedladdade pdf-versionen av Maroccoboken.

När vi lämnar Algeciras har vår stämplande Passkontrollant slarvat med datumen så att vi lämnar Europa den femte april och anländer till Afrika den fjärde. Det var den Afrikanska passmyndigheten som hade fullständig koll på läget. Vi nådde alltså vårt resmål Tanger, enligt stämplarna i våra pass, dagen före vi lämnade vår avresehamn Algeciras. Resan tog två och en halv timme i realtid.

Det var en trevlig stund på båten där jag mesta tiden spanade ut över Gibraltarsundets vatten för att se om jag skulle upptäcka några delfiner. Gibraltarklippan med sina apor gled förbi på babords sida när vi, eller styrman, girade av med färjans för i riktning mot Atlanten. Spaniens bergiga sydkust med sitt radband av hundratalet snurrande vindkraftverk syntes på styrbords sida. Och banne mig tror vi inte att det är Algarvekustens gyllene sandstränder som skymtar i fjärran.

Det är inte många andra passagerare, bara en och annan långtradarchaufför och två tre andra barnfamiljer. Våra barn springer fritt ombord på båtens två däck som är upplåtna åt andra än besättningen. Fartyget girar babord och vi ser sandstranden i Tangerbukten och horisontlinjen med sina nybyggda skyskrapor och byggkranar komma allt närmare.

Vi gör oss beredda att landstiga och upptäcka Afrika.