BARCA PÅ TVÅ DAGAR

"No! Det finns inga tåg som går till franska gränsen!" Mannen i biljettluckan såg frågande på oss. Ansiktsuttrycket signalerade - fattar ni sakta, medan de spanska läpparna upprepade "Det går inga tåg, det är strejk på järnvägen i Frankrike".

Medan vi inväntade den försenade Albin på stationen i Barcelona, tänkte vi passa på att boka plats för vår fortsatta resa vidare till Cannes. Biljettförsäljaren rycker sydländskt på axlarna och pekar neråt vänthallen där det finns en Informationsdisk. Barnen vaktar väskorna medan Maria och jag springer hit och dit i den stora stationsbyggnaden för att utröna om det är språkförbistring eller om det är verkligen är så att det inte går några tåg de få milen till franska gränsen. Den sista vi frågar pekar ut genom stationens ingång och säger "Autobus".
Bussen visar sig vara en väldigt dyr och för oss en onödig utgift. Vi har ju redan betalat vår Interrailbiljett och är ju på tågluff.

Tvärs över det blankpolerade marmorgolvet, från trapporna upp ur Metron kommer Albin gående mot oss. Leende, med brädan under armen. "Välkommen till Barcelona!"
Det var intresset för skateboard som för runt fem år sedan förde honom hit. Officiellt och för att finansiera tiden med studielån från CSN hette det - "Ska till Barca och plugga spanska!"
Nu träffades vi för första gången på Albins hemmaplan i Barcelona, på järnvägsstationen Barcelona Sants, en tidig morgon, dagen då tågen slutade gå till franska gränsen.
"Vi ska spela pingis i parken - familjeturnering. Så blir det att se matchen på storbild hemma hos en kompis å i morron blir det utflykt upp på berget - Belen fixar picnic-korg. Men först en kopp kaffe! Eller hur?"

Ingen av de andra orkade resa sig från sina platser, så det blev Albin och jag som kilade bort på en snabb cafe con leche... Por favor. Nu kändes resan bort från Barcelona mer avlägsen än de två dagar som stod till vårt förfogande.

Mot hotellet!

Med Metro. Fyra stationer bort i riktning mot Universitetet, där precis vid det lilla torget låg vårt Hostel Iniesta. Två rum, och en massa sängar som Albin fixat i god tid före vår ankomst. Skönt att lämna packning och ge sig ut på promenad.

En stadspromenad som visar sig bli resans längsta.

På väg ut på torget möter vi de surriga flickorna från natten på tåget. De var inte så surriga längre när de med karta i hand tågade in på samma hostel som det där vi just lämnat våra ryggsäckar. De hamnade tack och lov på en annan våning där surr och fnissavståndet blev för långt.

På väg efter den smala tvärgatan mot Ramblas Raval började historiebeskrivningen. Vi skulle denna dag gå de gator som det tagit Albin fyra år att vandra.
"Här uppe efter Parallel, ett par kvarter bort är byrån där jag jobbar".
"Där inne på tvärgatan, är SecondHandbutiken där Belen jobbade när vi träffades första gången".

Albin som en vinter åkte ner till värmen, spanskakurs och Skateboard träffade sin kära Belen, där inne i butiken mellan högar av begagnade kläder. Det var i dessa kvarteren han efter någon månads suktande tog mod till sig frågade : "Har jag chans på dig?" och fick ett "Si!" till svar.

Nu bor de ihop, långt ute vid en ändstation på en Metrolinje. För långt bort för att hinna besöka då vi måste fortsätta vår historiska rundvandring.

Vi kommer in på Ramblas Raval som är lillasyster till den mer kända Las Ramblas, den med sina statyer av levande människor som paralyseras blick-stilla-stående för en kvart åt gången. Raval har sin Kattstaty, en icke human varelse i kopparplåt. Stor rund och vacker med sina trumpinneliknande morrhår.
"Vill ni klättra upp...?" Naturligtvis!

Ramblas Raval-katten

Måns som bara några dagar tidigare trillat av en häst i Tanger visade inga tecken på vare sig höjdskräck eller fallrädsla. Nu bekräftades, det vi redan konstaterat, han har inte fått några allvarliga men efter incidenten med den arabiska prinsen till häst.

Grafisk Designer

För att få en anledning att stanna kvar hos sin Belen, och naturligtvis med ett brinnande intresse för formgivning sökte Albin in på en fyraårig grafisk designutbildning. Han kom in och lyckades så bra att han nu fyra år senare har jobb på Grafiska Designbyrån Vasava mitt i de heta delarna i Barcelona. Arbetsplatsen, där man i pauserna i arbetet med vektorisering och att formge tillställningen för Adobes världslansering av det nya Creative Suite-programet, spelar bordtennis på betald arbetstid.

Äldstpojken Albin ser ut att befinna sig nå'n stans mitt mellan himmelriket och Shangri La.

Bordtennis i parken

I Barcelona har fullmäktige beslutat att ställa ut 5 bordtennisbord i stadens populäraste park. Mycket uppskattade!

Själva har vi i fyra år misslyckats att få årsmötet vid Bostadsrättsföreningen Solbacken hemma på Larssons Gränd att ställa in ett bordtennisbord i kvarterets samlingslokal. Vi kanske måste kolla hur man gjort för att få igenom beslutet om bordtennisborden i Barcelona.

Bordtennisbord i det gröna, kanske något för Badhusparken i Piteå.

Lugn, bara lugn, ni på Solbacken, vi kommer igen. Femte gången gillt.

I samma park fast upp och ner!

Trond på egen hand!

Fotboll på väggen

Tanken var att vi skulle gå på fotboll vid vårt besök i Barcelona. Matchen vi hade möjlighet att se var "El Classico" som detta år avgjordes i Madrid. Biljetterna på svartabörsen var uppe i 10.000, vilket ligger en aning ovanför vår resbudget. 90.000 för hela familjen.

Alternativet, att med en massa av Albins och Belens kompisar kolla matchen på storbilds-TV var bara så himla mycket bättre. Godis, läsk och chips för barnen. Godis, läsk, chips, någon öl och lite vin för de lite äldre och riktigt gamla... Åsså Messi! Barca vann! Som bekant.

Dagen efter "matchen" picnic i det gröna. Högt uppe på bergets topp. Mitt i stan, med linbana upp, men vi tvingades att promenera uppför de branta backarna. Men det var verkligen värt vartenda steg.

Trevliga kompisar

Högst uppe på berget finns borgen som om jag förstår rätt var en av general Francos viktigaste fästen. Det lär finnas kulhål i murarna från den tiden.

Idag används borgen som utflyktsmål och för picnic-bio. Man visar film på muren och biobesökarna tar med egen filt och käk och slår sig ner på gräset framför och bara tittar.

Vårt gäng, ett sällskap som verkar vara sammanvuxna med sina Skateboardbrädor. Det satt liksom fast en bräda under varje högerarm - sammanvuxen - eller är det någon slags samkönat äktenskap mellan bräda och människa. Duktiga var de! Ollies, Kickflip...

Konkurrensutsatt gräsplätt

Men vi har samlats för att ha brännbollsturnéring. En brännbollsturnering med riktigt antiklimax. Först var det hundar som alltid var snabbast på bollen. De tuggade!

Sedan slog Trond bort bollen över muren och bakom ett stängsel.

Till sist kom ett gäng Bågskyttar och bara liksom släpade fram sina trebenta måltavlor och ställde dessa mitt på vår brännbollsplan. Eftersom vi kom på att vi skulle förlora kampen mellan deras tre bågar och dussinet pilar och vårt enda basebollträ, så lämnade vi över planen till deras löjliga prickskytte. Rambo lll. Ha!

Istället spelade vi amerikansk fotboll med en övermogen plommonformad melon. Till den sprack.

Det var hur som helst en mycket trevlig utflykt.

Vilka trevliga kompisar Albin och Belen har. Kul att se när de gav sig av neråt berget i fritt fall, nu då brädorna lämnat sin plats under armen och vuxit fast vid de bylsiga skorna. Det kan sluta i moln av rök och damm.

Nä, det är inte samma moln. Det andra kommer från Island.