TANGER MAROCCO

Barnen tycker det är pinsamt när Maria envisas med att pruta priset som de redan upplever som billigt. Vi försöker förklara att de aldrig skulle gå ner under ett pris där de inte går med vinst.

När priset är spikat är över är båda parterna nöjda och ser ut att gilla förhandlingsgången....

Maria är i sitt esse. På andra sidan receptionsdisken sitter en arabisktalande hotellvärd. Mellan dem ligger en kalkylator. En kalkylator med mycket stora siffror på displayen. Ursprungsbudet enligt anslaget på väggen är 225 kr för en person, en natt. Nio personer. Dryga tvåtusen Dirhams. En Dirham motsvarar en krona.

Vi har mönstrat av färjan rejält försenade och gått den dryga kilometern in till det mycket röriga gamla delen av Tanger. Det är inte speciellt varmt, men ändå är utelivet myllrande. När vårt med ryggsäckar nedlastade sällskap passerar restaurangerna efter strandpromenaden kommer kyparna ut och drar i oss och välkomnar oss in till just deras restaurang. "Good food", "Fish" "Cheap"...

Vi förklarar på engelska att vi måste hitta hotell och att vi återkommer. Vandringen för att hitta kvällens härbärge har just börjat.

På väg från färjan in mot "Gamla stan" passerar vi ett gytter av fiskefartyg.

Hur man hittar sin båt i mörkret på morgonen när man ska ut och fiska är obegripligt.

Efter att ha passerat ett tiotal "inkastare" kommer vi fram till strandavenyns första Hostel. Vi beslutar att skicka in Maria och kolla priser och lediga rum. Vi är ju inte ett litet sällskap direkt, så det är fråga om som max nio lediga sängar.

Hon kommer ut.

"Finns två rum, fem sängar och 1.000 Dirhams per natt. Rent och snyggt! Dusch, vanlig toastol i båda rummen".

Barnen som på grund av brist på rutin och okunskap om förhandlingsgången röstade för: "Vi tar det, vi tar det"

Antagligen var de bara riktigt less att gå omkring med ryggsäckarna och vill gå nånstans och äta.

"Du har ju lovat så många Restauranger att vi ska komma tillbaka och äta när vi fixat hotell"

Förhandlingsrutinerade Maria stod på sig och fick med alla barnen på på den branta vandringen uppför gatan mot Medinan. Det är en smal gata, med mycket livlig trafik. Trottoarerna är för smala att mötas på, så vandringen uppför gatan sker mesta tiden ute bland bilarna med livet som insats.

Vi passerar ett par hotell som ser för gedigna ut för vår budget men stannar till vid ett lite mer sjabbigt.

Hela familjen tränger sig in genom en korridor fram mannen som står bakom den kaklade disken. Det finns gott om rum och det är förståeligt när vi ser hur rummen ser ut. Sjabbigt är en underdrift. Dock upptäcker vi vid vår inspektion inga kackelackor på rummen. Vilket antagligen beror mer på årstiden än på den undermåliga hygienen. Priset var överkomligt, fast när vi såg barnens rynkade näsor inför 5 dygn med en gemensam dusch med hela våningen och en toa utan toastol utan bara ett hål i golvet med två fotplattor, så tackade vi för oss.

Ute på gatan fortsatte tjatet om "det första hotellet" så vi vände om och jag gick in på ett av de lite finare som vi just passerat. Familjen väntade på gatan. 900 Dirhams för två rum, 100 billigare än det första.

Det är då Maria träder in. Hon älskar prisförhandlingar. 700? Ett nickande.

Maria vill gå tillbaka till ställe "ett" som visar sig gå med på två rum för 660.

Tillbaka till nummer två där familjen väntade som sänker sitt bud till 650 för två rum med dusch och TV på rummet. Nu är hela familjen utom Maria och Matilda övertygande. De vandrar tillbaka till ettan. Inget bättre pris med vi kan få TV på rummet.

Slutbudet som inom kort ska konfirmeras med ett handslag blev tvåan, det lyxigare, där vi nu erbjöds tre rum för slutbudet 600 Dirhams. Per natt.

Jag ville i slutrundan ta in om vattnet i duscharna var värmt med solvärme, så skulle vi välja det. Den förhandlingslinjen föll, då jag omöjligt kunde förklara vad "solvärmt vatten i duschen" heter på arabiska. Initiativet missuppfattades till en diskussion om att vattnet verkligen var varmt.

Måns står på händer av lycka när de tre rummen var ordnade. Det fyrkantiga rummet rakt in på hotellet saknade tak och rummen var placerade med loftgångar i fyra våningar ovanför det vackra klinkersgolvet.

Det låga priset, de tre rummen, egna duschar och två TV-apparater till priset av 600 Dirhams samt leendet och de vänliga ögonen hos portiern på andra sidan disken fällde avgörandet. Avtalet med fyra nätter bekräftades med ett handslag. Ursprungsbudet på runt 2.000 var alltså kraftigt reducerat. Bra Maria!

Som en bonus upptäcker vi att det på taket fanns 6 solfångare för varmvattnet. Bra Per!

Är det inte snyggt med solvärmeanläggning på taket?

Efter att ha fördelat sängplatser, ställt undan ryggsäckar och hängt upp våra fuktiga handukar gav vi oss ut i folkvimlet. Och vilket vimmel.

Fast klockan närmar sig midnatt i det trånga gamla delarna av Tanger var kommersen i full gång.

'